Fotbollarna som används på den högsta spelnivån blir allt mer avancerade. Frågeställningen som i fotbollens barndom var ”hur får vi bollen rund på bästa sätt?” har blivit allt mer komplex. Det som idag krävs av en fotboll till de största evenemangen är långt mer än att den är sfärisk och kan rulla, något som Adidas officiella fotboll till VM 2010 kan intyga om.
Adidas Jabulani – en högteknologisk fotboll
Adidas Jabulani blev inte älskad av alla – den var snarare lite av en vattendelare.
Det fanns visserligen en del spelare som menade att det var en väldigt bra boll, men många fler tycktes uttala sig om att bollen var ett enormt misslyckande från Adidas sida. Vad var problemet med den? Det skulle ju trots allt vara Adidas bästa, mest avancerade boll hittills, framtagen tillsammans med forskare från Loughborough University i England.
Var den för rund? För hal? För lätt? Varför tyckte målvakter att den var svår att ha att göra med?
Lägre luftmotståndskoefficient
Den stora orsaken till målvakternas klagomål på bollen var hur den betedde sig i luftrummet. De menade att den inte betedde sig som andra bollar, det var svårt att förutse dess bana. Anledningen till att Adidas Jabulani betedde sig så annorlunda gentemot andra bollar på denna aspekt har att göra med bollens luftmotståndskoefficient.
Luftmotståndskoefficienten hos Adidas Jabulani är lägre vid höga hastigheter än konventionella bollar, samtidigt som omslaget från turbulent till laminärt gränsskikt sker tidigt. Skillnaden som detta utgör för bollens bana i luften är stor.
De skruvar som bollen vanligtvis gör när den har relativt låg fart sker med Adidas Jabulani när bollen fortfarande har en hög hastighet. Ett skott utan skruv går relativt rakt tills omslaget sker, då den börjar vandra i sidled – och omslaget sker som sagt tidigt med Adidas Jabulani, så denna rörelse i sidled kommer vid mycket högre hastigheter än med en konventionell boll.
Att målvakter tyckte att den var svår att rädda är alltså inte konstigt.